Erövring.

"Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus."

J.B, läs Jerker Björk, är på benen igen! Trots att kraniumet mitt var fullt med skam igår så bestämde jag mig för att nu jäklar! Nu ska jag ut och hitta en kvinna! Så att livet kommer på rätsidan igen. Nej, just det målet kanske jag inte lyckades med, men jag ser ljuset i tunneln.

Jag virrade som vanligt omkring på stockholms gator suktande efter en oas att svalka mig i.
Plötslig på en ödslig gata hör jag tonårsflickors oskyldiga skratt. Jag följde ljudet och kom fram till en klubbliknande lokal med namnet: H62.
Inredningen var fatal och fattig, men klientelet desto bättre! Några flickor i rökrutan uppmärksamade mig och bjöd in mig i lokalen. Det visade sig vara en studentskiva!

To be continued...

Borta är inte bra

På alla min fyra har jag krypit hem. Skulden, Skammen, Genansen är total. Jag ska bara krypa in i mig själv och stanna där ett tag. God natt.

Skinnsko ala Carte

Forts: Vad skulle jag göra? Och som inte allt annat vore nog, så får jag ett stark och pockande behova av att göra nummer två. Men vart? Jag kan inte skita i en skurhink, det är inte riktigt min grej, På alla fyra börjar jag krypa ut ur städskåpet. Smidig som en SAS-soldar ålar jag mig förbi fönstret. Ingen tycks märka något. Jag hör hur min avdelnigs/kontorchef berättar om hur effektiva och pålitliga vi är på mitt kontor. Pockandet har spridit sig till magen. Jag måste vomera. Eller kräkas för att tala klarspråk. En kaskad av helgen rester kräver sin grande finale och likt ett nyårsfyverkeri sprider sig upp på rutan till fikarummet där alla sitter. (fikarummet är där det får plats mest folk, där av sitter alla där). Min chef slutar prata. Tystnade är totalt. Han tittar ut från fikarummer för att se vad fan det är som pågår. Jag vänder mig om i samma stund som en kräk-repris kommer och tömmer det sista från magen. Min chefs italienska skinskor har nu en touch av gamal Spaghetti Carbonara och Starköl och jag har gömt mig någonstand långt borta.

Vaknar med en pikant smak av skam.

Jag har förvisat mig själv till de sälla jaktmarkerna. Nej, jag är inte död. Fast än det hade varit bättre. Min skam har drivit mig att på hemlig ort nu bedriva min blogg och aldrig mer visa mig på mitt arbete. Och jag ska nu berätta varför...

Jag vaknar upp med en smak av disktrasa. Faktum är att det är en disktrasa jag har i munnen. Jag ligger i en städskrubb. Lördagens fest och fylla (som nu endast är ett alkoholindränkt töcken av glömska) slog så hårt att jag vaknar upp Måndagen efter. På kontoret. Eller rättare sagt, jag vaknar upp inuti en städskrubb på kontoret. Jag har en huvudvärk som bankar och vill ut från pannbenet. Med en odör som doftar en blandning av avföring och skurmedel börjar jag inse vad jag gjort.

Klockan på armen har stannat på tjugo över fyra. Den har en stor spricka i displayen. Fan.
Plötlsigt börjar jag höra röster. Fan. Folk börjar samlas i fikarummet som är rummet precis framför städskrubben. Fikarummet har en glasad vägg som går längst korridoren. Allt och alla som rör sig förbi där kommar att uppmärksammas av allt och alla i fikarummet.

Fan! Idag är det MAS, Måndads Avstämmning. Det är då alla kontor i hela länet möts upp och idag har lotten fallit på att min arbetsplats ska vara månadens "värd" för detta spektakel. Fan, Fan, Fan. Alla är här. Från chefer till fotfolk. Min karriär som precis hade börjat. Att det skulle sluta så här.

To be continued...

Mitt nya liv: Dag 3/4

Misson: Hitta kvinnan i mitt liv.

Problem 1: River mig själv när jag kliar mig på hakan. En förlång ringfinger nagel. Nagelsaxen är borta. Letar febrilt. Hittar den inte. Kommer på att Allan, min granne som bor bakom dörren precis brevid min har lånat den. Attans. Han är bort rest, 4 veckor i Thailand. = 4 veckor utan nagelsax. Typiskt.

Problem 2: Hon som inte får nämnas vid namn tipar mig om en klubb att "fiska" på, som hon kallar detBlue Moon Bar på Birger jarls gatan. Klär upp mig och går dit. Blir inte insläppt. Säkert på grund av min långa ringfinger nagel. Typiskt.

Problem 3: Tar en taxi till Södermalm. Sätter mig på ett ställe kallat Viking Bar. Lika glamoröst som en röv. Jag får mental-bläng-och-ögonkasst-spö. Det kvinnliga klientelet pendlar mellan osäkra fjortisar till Maggan 50+ som bokstavligt talat hänger på Jack-Vegas maskinerna. Märker direkt att det här inte är mitt vatten att simma i. Sätter mig vid baren, brevid en avdankad truckchaffis, rörmockare eller kirurg. Eller med något annat typsikt yrke som dras till detta vattenhål i en oförstående oas, till värld. Ett gäng ynglingar med Photoshoppade legitimationer för oväsende i ett hörn. Men sedan händer något roligt. En av Killarna kastar ett litet flygplan gjort av ett kvitto. Det fastnar i en springa väggen. Jag känner att detta måste jag ta en bild av så att jag kan visa alla er. Jag tar fram min mobil och hinner precis fotografera fenomenet då första slaget kommer. "Du ger fan i att fota min brud". Efter det är allt i ett töcken. Jag vaknar upp på herrtoaletten med munnen full av toastolsvatten. Efter det så slänger de ut mig på gatan. Och innan den sista stoltheten har hunnit rinna ut ur kroppen på mig så slänger jag mig i en taxi och åker hem. God natt.

Dag 1: Mitt nya jag.

Mitt nya liv, mitt nya jag. Jakten har börjat. Och en riktigt jägare måste vara fit. Jag började dagen med att gå 1 km. Sen fick jag en oerhörd kramp i vaden så jag fick ta taxi tillbaka. Men det var en början! Åh, fy skam för den som ger sig!

På kontoret berättade jag för min bordsgranne om min rädsla som styrt mig mot denna nystart i livet. Hon, som jag lovade inte nämna med namn i min blogg, gav mig tre tips.

1. Munhygien är A och O.

2. Stil. Signalera vem du är och vad du vill med hjälp av kläder.
Jag är en singel på jakt = Diskreta och expressiva kläder i en casual-look som visar att här kommer jag och en stickande deodorant som skriker han vet vad han vill ha.

3. Pokerface. Det tipset förstod jag inte. Men jag tror hon menar, stay cool.

Storleken som räknas...

Nu har city, tidningen alltså, haft en liten artikelserie om penisförstoring.
De berättar bland annat att skönhetsoperationer bland män för att förtjocka och förlänga sin som de kallar det "bäste vän" har ökat. Samt att penisförlängarindustrin (Tips på ord att använda i leken "hänga gubbe"!) tjänar storskovan på små redskap att träna sin Peter-Nicklas med. Men att det mesta av de produkterna, eller snarare alla produkterna, är fejk.

Så medan jag la ut mina falosförbättrande förlängningsmaskiner på Blocket, som nu visat sig vara humbug, så tog jag tillfället i akt att även fundera över min egen person och mina egna möjligheter att räcka till. Slutsatsen var inte tillfredställande. Men vem är jag att döma?

Jag ringde Kristin, en gammal flamma, för att få pli på min oro. Men hon svarade inte i telefon.
Så hur skall jag nu få veta? Svaret finns någonstans där ute. En kvinna.
Så från och med idag, Tisdag den 5 Maj så börjar min jakt, min resa, mitt äventyr att hitta den kvinna som skall göra mig fullkomlig. Jag ska försöka hinna blogga om det också.

// Falosbäraren J.B

Back in track,

Tillbaks i gemet! Under en lång tid har jag varit sjuk. Jag tror inte att det var svininfluensan. Men jag vet inte. Hur som, så har jag inte kunnat blogga eftersom jag varit sängliggande framför TV:n eller knäliggande framför WC:n. 

Jag har som en comback gjort en videoremix av det smygpretantiösa pojkbandet Costa del sol, som ett hån, en hyllning och ett pekoral till deras välbefinnande. Klicka på länken/rubriken.

Det finns tre stora ämnen jag skulle vilja behandla i min blogg för att komma ikapp mina konkurrenter. "Penisförstoring", "Frukt är farligt" och  "Valborg". Men det hinner jag inte för nu måste jag gå ner till tvättstugan. 

Ipred

Nu är ipred lagen igång...

Jag laddade ner min virtuella flickvän för ett par månader sen. Hoppas jag får behålla henne. Hon dansar så vackert och kan berätta vad klockan är. 

När jag var ett vår barn.

Förlåt, har varit lite snuvig på sista tiden och inte hunnit blogga. Men konsumerat kopiösa mängder pappersnäsdukar!

Nu knackar våren på dörren, men vågar inte riktigt ta steget över tröskeln. Nere i landet så sitter den redan vid fikabordet, men här i mitten så har den inte riktigt lust att kliva på. Inte ens om man lockar med en syltsnitt.

Tyvärr kommer allt skräp fram så här års, det som göms i snö kommer upp i tö.. öl-burkar, pappers rester, gamla blöjor och Expedition Robinsson på tv4.