Skinnsko ala Carte

Forts: Vad skulle jag göra? Och som inte allt annat vore nog, så får jag ett stark och pockande behova av att göra nummer två. Men vart? Jag kan inte skita i en skurhink, det är inte riktigt min grej, På alla fyra börjar jag krypa ut ur städskåpet. Smidig som en SAS-soldar ålar jag mig förbi fönstret. Ingen tycks märka något. Jag hör hur min avdelnigs/kontorchef berättar om hur effektiva och pålitliga vi är på mitt kontor. Pockandet har spridit sig till magen. Jag måste vomera. Eller kräkas för att tala klarspråk. En kaskad av helgen rester kräver sin grande finale och likt ett nyårsfyverkeri sprider sig upp på rutan till fikarummet där alla sitter. (fikarummet är där det får plats mest folk, där av sitter alla där). Min chef slutar prata. Tystnade är totalt. Han tittar ut från fikarummer för att se vad fan det är som pågår. Jag vänder mig om i samma stund som en kräk-repris kommer och tömmer det sista från magen. Min chefs italienska skinskor har nu en touch av gamal Spaghetti Carbonara och Starköl och jag har gömt mig någonstand långt borta.